Intervju från GP

Följande intervju ingick också i artikeln i GP, och nu kan vi äntligen publicera även den här på Asexuellt.

Anders har aldrig längtat

Anders är 38 år och bosatt i en kranskommun till Stockholm. Här berättar han om hur det är att leva som asexuell:

"SEX HAR ALDRIG LOCKAT MIG. I dag kallar jag mig asexuell, men under min tonårstid hade jag inget namn på det jag kände. Numera har jag accepterat min läggning.
Det var under de tidiga tonåren som jag blev medveten om att jag inte kände som mina klasskamrater. Alla var intresserade av det sexuella utom jag. Visst undrade jag om jag var onormal, men det var tankar som jag höll för mig själv.
Jag minns biologilektionerna på högstadiet, när det var dags att lära sig mer om det där som var lite pinsamt men samtidigt spännande i den åldern, sex och samlevnad. Det läraren pratade om var så främmande, ungefär som om det handlade om ett liv på en annan planet. Och begreppet asexuell nämndes inte alls.

NÄR JAG FYLLDE 15 ÅR var jag och min äldre syster på Gröna Lund för att lyssna på Boppers. Min syster skojade med mig och sa att nu var det dags för mig att ha sex med tjejer. Jag visste inte hur jag skulle ta det. Visst är jag intresserad av tjejer. Jag kan tycka att en tjej är söt och tänka att henne skulle jag gärna vilja lära känna, hon verkar trevlig. Men sex, nej tack.
I samband med min 15-årsdag fick jag ett brev från RFSU som i uppmuntrande ordalag skrev att det var helt normalt att prova sig fram i min ålder. Och så hade de skickat med en kondom, men den slängde jag direkt i soporna.
Under perioder av mitt liv har jag funderat på om jag är onormal. Varför vill jag inte prova mig fram? Men allt eftersom åren gått har jag lärt mig att hantera min sexuella läggning. I skolan och sedan på arbetet tänkte jag att jag är som jag är och det är tydligen ingen annan. Ett konstaterande som fick fungera som stöd när det inte fanns någon annan att identifiera sig med. Ibland kommenterade vänner och bekanta mitt ointresse för sex. En kille sa att jag bara inte träffat den rätta än, men det har ju inte alls med det att göra.

ÄVEN OM JAG INTE HAR någon kärleksrelation i dag känner jag flera asexuella som har det. Det går att vara kär i en person utan att ha sex. Paradoxalt nog vill jag gärna ha barn men jag vill absolut inte vara med om det där som ska ske nio månader innan. Jag adopterar hellre än får ett biologiskt barn.
Det händer att någon frågar mig om jag tror att jag missar något genom att inte vilja ha sex. Men för att känna så måste man ju ha en längtan efter det och det har jag aldrig haft."

(Anders heter egentligen något annat.)