En röst om asexualitet

Så här beskriver en person i vårt nätverk sin syn på asexualitet.

Asexualitet

Jag har insett att jag behöver säga några ord om asexualitet. Jag är asexuell, viket för mig betyder att jag inte upplever sexuell attraktion. Det är inte en fråga om åsikt eller inställning, och det är inget val jag har gjort. Jag förstår helt enkelt inte vad det innebär att vara sugen på att ha sex. Av någon hemlig anledning brukar det väcka starka känslor hos folk jag pratar med, och det är inte ovanligt att sexuella närmast blir aggressiva om vi kommer in på samtalsämnet. Jag har inga fysiska problem att utöva sex, och det händer säkert någon gång om året att jag har det, men även om jag/båda/alla får den påföljande endorfinresponsen, så finner jag det inte intressantare än en kakelvägg eller Göran Perssons födelsedag för den delen.

Konsekvensen har även blivit att jag upplever kropp och kön som diffusa begrepp: vi är medvetanden som råkar vara strandsatta i ett fordon som vi kallar kropp, och huruvida detta fordon har en korv mellan pedalerna eller inte är något som jag har svårt att relatera till. Tyvärr finns det ett trafikproblem som obehagligt nog inte är uppenbart för alla: dom som sitter i stora fordon har konsekvent tagit sig rätten att göra anspråk på dom mindre fordonen, och har i tillägg, samt som en konsekvens, betett sig närmast ofattbart respektlöst och kränkande mot dom som besitter dessa.

Att jag är asexuell betyder inte att jag inte känner attraktion till andra människor. Jag har blivit förälskad i medvetanden i min omgivning, och jag kan även finna människor estetiskt och fysiskt tilltalande. Jag förstår bara inte var sex kommer in i sammanhanget, och det har för mig varit ett livslångt mysterium att människor envisas med att ständigt vilja ha det.

Jag är, kanske något otippat, förmögen att ha sex; jag finner inget obehag i det, och jag har, åtminstone med tanke på omständigheterna, haft förhållandevis många sexuella erfarenheter i mitt liv som ett resultat av genuina försök att förstå och tillfredsställa mina partners behov. Jag kan få en fysisk respons på rätt stimuli, men även om jag får en fysisk njutningsupplevelse av t ex ett lyckat samlag, så kopplar det på något sätt inte till belöningssystemet i hjärnan. Inför en potentiell sexuell situation talar min hjärna helt enkelt inte om för mig att den förestående aktiviteten kan leda till en emotionell belöning, trots kännedom om tidigare sexuella aktiviteter utan obehag.

En fullt jämförbar analogi är städning: Jag har haft tillfällen, t o m ganska många sådana, när jag upplevt städning som tillfredsställande, och även kul, men trots det är jag aldrig sugen på att städa nästa gång det är dags. Städning lyckas aldrig i min hjärna bli förknippat med lust, trots att jag haft lustfyllda städningsupplevelser.

Kaffe, å andra sidan, aktiverar mitt belöningssystem, och jag kan därför känna mig sugen på en kopp från gång till annan.

Nästa träff

På senaste träffen pratade vi om att göra något mer på framtida träffar än "bara prata" - inte för att det inte är mycket givande att få prata ordentligt, men det kan ju också tillföra något.

Några förslag var:

• att se filmer med relevant innehåll - kom gärna med förslag!
• att bjuda in t.ex. en psykolog som är insatt i asexualitet, och kan svara på mer allmänna och kanske mer statistiska och vetenskapliga frågor, än vad vi som hållit i föredrag hittills har kunnat göra alla gånger. (Ge gärna förslag!)
• att fika - kan ju göra träffarna ännu trevligare!
• att tipsa varandra om bra och relevanta böcker, och kanske låna ut dem till varandra.

Nästa möte, den sjunde februari, kan därför få bli ett diskussionsmöte om Framtiden. Vilka aktiviteter ligger i framtiden?

Pride 2006?

Finns det underlag för en studiecirkel? Vilka vill i så fall vara med? Vilka ämnen känns aktuella att i så fall ta upp? (Inte för att "lära ut hur man är asexuell" utan mer typ diskussionsgrupp där olika aspekter betas av strukturerat (från biologiska aspekter till sociala effekter, samt genomgång av vad litteratur -- och webbsidor -- det kan finnas). Det kunde också vara bra med lite insikt i hur andra grupper tagit itu med sin situation (typ lite HBT-historia). Om det finns tillräckligt många intresserade skulle det kunna vara ett bra sätt att skapa en "informerad kärna" i nätverket.

Och om det fanns en sådan kärngrupp så skulle ju deras träffar kunna vara öppna för andra också. Om varje möte hade ett specifikt tema så kan ju tänkas att olika personer skulle attraheras av olika teman, men alla kanske inte vill gå alltid.

Hoppas att dessa funderingar känns intressanta - kom gärna med respons! Kom till träffen och låt höra dina synpunkter!

Och framförallt - VÄLKOMMEN!

Datum för vårens träffar

Nu har vi fått bekräftelse på bokningen av lokalen hos RFSL för hela våren. Det är en mycket trevlig lokal, med fåtöljer nästan som ett vardagsrum, och lagom stor för våra träffar.

Datumen är:

7 februari
28 februari
21 mars
11 april
2 maj

Det är alltså tisdagar i vecka 6, 9, 12, 15 & 18.

Tid 18.30 - 21.00.

VÄLKOMNA!

(Och adressen är: Sveavägen 57, Stockholm -- T-bana Rådmansgatan, uppgång Rådmansgatan. Kartlänk.)

Det är i de små, små detaljerna man ser det...

Det är i de små, små detaljerna man ser... vad?

I en debattartikel i GP (Göteborgs-Posten) omnämns asexuella lika självklart som andra ickenormativa grupper, något som förmodligen inte skulle hänt för bara ett år sedan. Eller kanske ens för ett halvår sedan, innan Pride?

Eftersom synliggörandet av att vi finns är ett av våra mål visar en sådan "småsak" att vi nått i alla fall en bit på vägen sedan vi kom igång! :-)

Länk.

Nytt år, nya träffar!

Nytt år, nya träffar - hos RFSL Stockholm nu.

Från och med nu får vi ha våra träffar i RFSL Stockholms lokaler. Första träffen är nästa tisdag 17 januari 18.30-21.00, och sedan är det tänkt att det ska bli var tredje vecka.

VÄLKOMNA!

(Och adressen är: Sveavägen 57, Stockholm -- T-bana Rådmansgatan, uppgång Rådmansgatan. Kartlänk.)