januari 30, 2006

En röst om asexualitet

Så här beskriver en person i vårt nätverk sin syn på asexualitet.

Asexualitet

Jag har insett att jag behöver säga några ord om asexualitet. Jag är asexuell, viket för mig betyder att jag inte upplever sexuell attraktion. Det är inte en fråga om åsikt eller inställning, och det är inget val jag har gjort. Jag förstår helt enkelt inte vad det innebär att vara sugen på att ha sex. Av någon hemlig anledning brukar det väcka starka känslor hos folk jag pratar med, och det är inte ovanligt att sexuella närmast blir aggressiva om vi kommer in på samtalsämnet. Jag har inga fysiska problem att utöva sex, och det händer säkert någon gång om året att jag har det, men även om jag/båda/alla får den påföljande endorfinresponsen, så finner jag det inte intressantare än en kakelvägg eller Göran Perssons födelsedag för den delen.

Konsekvensen har även blivit att jag upplever kropp och kön som diffusa begrepp: vi är medvetanden som råkar vara strandsatta i ett fordon som vi kallar kropp, och huruvida detta fordon har en korv mellan pedalerna eller inte är något som jag har svårt att relatera till. Tyvärr finns det ett trafikproblem som obehagligt nog inte är uppenbart för alla: dom som sitter i stora fordon har konsekvent tagit sig rätten att göra anspråk på dom mindre fordonen, och har i tillägg, samt som en konsekvens, betett sig närmast ofattbart respektlöst och kränkande mot dom som besitter dessa.

Att jag är asexuell betyder inte att jag inte känner attraktion till andra människor. Jag har blivit förälskad i medvetanden i min omgivning, och jag kan även finna människor estetiskt och fysiskt tilltalande. Jag förstår bara inte var sex kommer in i sammanhanget, och det har för mig varit ett livslångt mysterium att människor envisas med att ständigt vilja ha det.

Jag är, kanske något otippat, förmögen att ha sex; jag finner inget obehag i det, och jag har, åtminstone med tanke på omständigheterna, haft förhållandevis många sexuella erfarenheter i mitt liv som ett resultat av genuina försök att förstå och tillfredsställa mina partners behov. Jag kan få en fysisk respons på rätt stimuli, men även om jag får en fysisk njutningsupplevelse av t ex ett lyckat samlag, så kopplar det på något sätt inte till belöningssystemet i hjärnan. Inför en potentiell sexuell situation talar min hjärna helt enkelt inte om för mig att den förestående aktiviteten kan leda till en emotionell belöning, trots kännedom om tidigare sexuella aktiviteter utan obehag.

En fullt jämförbar analogi är städning: Jag har haft tillfällen, t o m ganska många sådana, när jag upplevt städning som tillfredsställande, och även kul, men trots det är jag aldrig sugen på att städa nästa gång det är dags. Städning lyckas aldrig i min hjärna bli förknippat med lust, trots att jag haft lustfyllda städningsupplevelser.

Kaffe, å andra sidan, aktiverar mitt belöningssystem, och jag kan därför känna mig sugen på en kopp från gång till annan.

6 kommentarer:

Mikusagi sa...

VÄLDIGT utredande. Bra inlägg! ^^ Behövs mer sådant här på nätet!

typJenny sa...

Du beskriver mitt liv som om du levt det. Dina liknelser sätter tummen på det jag upplevt och upplever hela tiden. Tack för ett bra inlägg!

Lilla Jag sa...

Så sant som du skriver, finns inget att tillägga, du tog orden ur min mun!
Hoppas att fler kommer till sitt rätta som jag själv gjorde o att detta om att vara asexuell kommer mer upp till ytan!
Det pratas mycket om hetro/homo/bi o om trans så varför inte mer om asexuella... tror att det finns många där ute som kan identifiera sig med detta men inte vet att det finns.....

GnisselJohanna sa...

Tack för ditt inlägg. Det kunde inte ha formulerats bättre!

Dinosaurien sa...

Jag är typ semisexuell, det är också ett "problem", skulle vara jätteintressant att träffa någon semisexuell, som i perioder vill ha sex, men inte är som djur ständigt tänkandes på kukifitta :)

Bea B sa...

Tack..trots att inlägget är gammalt så har det hjälpt mig idag... Jag är asexuell så är det bara. Jag har o har haft sexuella relationer och dom har bara vart typ för att och jag har inte fattat meningen med det.. Men jag har väldigt starka känslor tex kan jag känna kärlek för mannen jag lever med för han stimulerar mig på ett emotionell plan är jäkligt rolig och väldigt intelligent.. men när vi ska gå vidare från mysa.. så är det inte roligt längre. Visst har vi haft sex men min kropp verkar talar om tydligt att det inte är min grej och då tappar han lusten... som är högre än normalt.. Lite dilemma 22 men på något vis har vi lyckats hålla ihop i 10 år.. Så det går att leva i relationer om man känner varandra och sig själv väl och har förståelse för varandras behov.. Idag har jag lärt mig att det jag känner är inte onormalt eller udda utan att jag är i gott sällskap. Efter väldigt många år kan jag äntligen sätta ord på det hela.. och det är väldigt befriande. Tack